Sci-Fi Thriller

Alien

9

This is my kind of movie. På den här tiden visste de hur man gjorde science fiction dessutom. Det skall vara fullt med nerv men samtidigt hårt (precis som synthmusik för den delen). Sen spelar det ingen roll om det är på ett till synes trist lastskepp eller på ett av testosteron fullpackat stridsskepp. Snarare så att det är en fördel när det inte är alltför mycket action och mer psykisk terror. Det är denna uppfattning som gör att jag egentligen tycker att ”Alien”, Alien 3 och i viss mån till och med Alien: Resurrection är nog så bra jämfört med den mest populära och fartfyllda Aliens (även om även denna film får mig att bli lätt knäsvag).

Så, vi befinner oss i rymden och ja, just det, ingen kan höra oss skrika. Besättningen ombord består av ett antal rätt hyggliga skådespelare. Inte så att det är mest tack vare dem som det blir en bra film, men de har alla ganska sköna karaktärer som inte känns alltför överdrivna. Exempelvis så är det positivt att den enda svarte killen i besättningen får lov att vara lite politiskt inkorrekt. Han tjafsar om pengar och hur man bör och inte bör göra och de andra låter honom vara utan att försöka sätta sig på honom (han är förvisso störst i sällskapet så man muckade väl inte gärna med honom). Och sen har vi då allas vår Ripley. Ytterst fundamental som officer, här är det minsann karantänregler som går före eventuella förluster av människoliv. Och hon gör det starkt.

Ändå känns ganska en del i filmen otäckt föråldrat, inget allvarligt dock utan det är är framförallt vissa av datorväggarna som ser B ut i några lägen samt att sprängningen av Nostromo känns smått märklig och lite småful. Annars är ”Alien”:s stora behållning just scenografin. HR Giger som står bakom designen av alien och dess miljö var ett geni utan tvekan. Varelserna är fruktansvärt vackert utformade, att påstå något annat är inte klokt. Jag råder er att gå in och kolla på några av alla hans kreationer på www.hrgiger.com.

Jag ger ”Alien” ett högt betyg beroende på att det är en milstolpe inom science fiction men den är och kommer alltid att vara en kär vän i mitt filmbibliotek. ”Alien” står för en magi som till mångt och mycket saknas idag, när action som regel går före känsla och nerv. Ridley Scott är ju näst intill snarlik mästaren Kubrick i vissa scener exempelvis när han låter foto och musik föra filmen framåt snarare än dialog. Nä, hatten av för starten på en saga som ger mig glädjerysningar när jag tänker på den…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.