Drama

Almost famous

8

Om man sätter suveräna Philip Seymour Hoffman, snygga Kate Hudson, skickliga Frances McDormand och sammetslena Anna Paquin i en film är den dömd att lyckas.

När sedan ett stjärnskott till ungdomsskådespelare, Patrick Fugit, slår världen med häpnad som den unge, störtsköne rockjournalisten tillsammans med andra sköna lirare i bandet och runtomkring är det svårt att värja sig från denna film. Den är helt enkelt så mysig.

Musiken spelar naturligtvis en stor roll för stämningen i denna film. Gillar man 70-talsrock blir det säkert än bättre men låtarna i sig är aldrig så dåliga att ens en synthare bryr sig tror jag (inte jag i alla fall).

Som sagt skådisarna är riktigt bra, handlingen är väl egentligen inte så speciell men den är snyggt presenterad och man tappar inte intresset. Tydligen är det regissören Cameron Crowe som även skrivit storyn med vissa självbiografiska inslag, och det känns som att en hel del av handlingen mycket väl kan stämma.

Som sagt så är filmen mysig, och det är väl möjligtvis det man kan vända sig lite emot om man nu är lagd åt det hållet. Nog borde väl någon ha knarkat ihjäl sig under de där turnéerna exempelvis. Det skulle kanske kunna ha blivit lite mer spännande dramatik då, men å andra sidan, lyckliga filmer är inte helt fel heller.

Se regissörens egna version som är en halvtimme längre om ni får chansen. Det var ett tag sen jag såg bio-versionen men det känns som att de gav ganska mycket mer till storyn och stämningen, de där 30 minuterna.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.