Jag blev förvånad över att filmen var en parodi på sig själv, det hade jag inte väntat mig. 60-talet känns ju inte direkt som humorns decennium om man säger så.
Filmen har en hel del samhällskritiska poänger, fånigt gestaltade naturligtvis, men ändock. ”Somedays, you just can’t get rid of a bomb”-scenen utnämns härmed också till filmens höjdpunkt. Men jag saknade ”BAAM”- och ”KEPOW”-skyltarna i actionscenerna, men helt plötsligt dök de upp i slutstriden ändå.
Inte en jättebra film alltså, men något riktigt sjuka scener och citat gör det ändå till en relativt trevlig tillställning.