Thriller

Crash

9

”Crash” uppvisar en ganska dyster, för att inte säga smått nattsvart, bild av hur rasism och främlingsfientlighet sprider ut sig i samhället på lite olika sätt. Allt från latino-städerskan som trackas på lite extra till mer eller mindre regelrätta hatbrott. Fast hatbrott handlar det kanske inte egentligen heller om. I grund och botten är det rädslan för det okända, och ibland helt enkelt okunskapen att göra sig förstådd som är det som får bägaren att rinna över hos vissa ibland. Och vem som är elak och vem som är snäll är inte alltid så lätt att avgöra. De flesta inblandade kan sägas ha ett slags situationsbaserad rasism, där det i vissa lägen är för personen i fråga både acceptabelt och naturligt att agera diskriminerande men att i andra fall inta en mer solidarisk framhållning. Rasism är en riktigt svår fråga i alla avseenden.

Filmen är en vävfilm där de olika personernas öden flätas samman till en större helhet. Ett vanligtvis gångbart koncept, så också här. Musiken är melankolisk och lite mystisk, men kanske inte av det slaget som man minns efteråt. Men fint är det.

Vid ett flertal tillfällen känner man hjärtat i halsgropen och då vet man att det är en riktigt bra film man tittar på. Och ”Crash” är helt klart bland de bättre filmerna.

Jag påstod i början att ”Crash” gav en nattsvart bild, men nog förmedlas det väl också ett visst hopp i all olycklighet och misär?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.