Drama Komedi

Dogma

7

Kevin Smith som gjort ”Dogma” är ett litet geni när det gäller att göra storslagna saker av ja, nästan ingenting. Ända sedan jag såg slackerfilmen ”Clerks” i mitten av 90-talet har jag högaktat denne man. Och bara en sådan sak att när jag nu recenserar ”Dogma” upptäcker att han inte bara i ”Dogma” spelar en karaktär vid namn Silent Bob utan även gör det i nämnda ”Clerks”, ”Scream 3”, ”Chasing Amy” och ”Mallrats” gör ju att man måste beundra honom ännu mer.

I ”Dogma” tar Kevin Smith med oss på en resa bland försupna änglar och sexgalna profeter och om man var något sånär kyrklig skulle man nog få dåndimpen kan jag tänka. Filmen innehåller radarparet Matt Damon och Ben Affleck och vid denna tidpunkt skämdes inte Matt Damon för det. Alla skådespelare gör ett ganska bra jobb i ”Dogma” framförallt Alan Rickman (Metatron) men också den ständigt kåte Jason Mewes (Jay) även om sexskämten haglar lite för tätt.

Det är fullt med referenser till andra filmer (”Star Wars”, ”Karate Kid” m fl), en som är lite extra intressant är när Alanis Morrisette dyker upp och inte säger något varpå Jay utbrister ”What is this, The Piano? Why ain’t this broad talking?”. Det roliga är att Holly Hunter erbjöds rollen som Alanis karaktär och då var ju repliken given (Holly spelar ju som bekant den stumma kvinnan i ”Pianot”). Holly tackade dock nej men repliken fick vara kvar ändå.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.