Att göra en bra uppföljare (i det här fallet en prequel) på braksuccén Elling kändes smått hopplöst. Förväntningarna var därför rätt låga. Och med rätt skulle det visa sig.
”Mors Elling” är nämligen inte speciellt bra. Elling är inte lika charmig som han är i första filmen, handlingen är egentligen obefintlig, dialogen är inte så hysteriskt rolig (även om det definitivt finns en del guldkorn bland replikerna) och slutet är både abrupt och trist.
Jämfört med ”Elling” är det alltså en smärtsamt blek film. Men det är en relativt mysig film ändå, därav ett ok betyg.