Drama Thriller

Farlig främling

6

När jag sprang på en utgåva med både den moderna Cape Fear-versionen och originalet kunde jag inte hålla pengarna kvar i plånboken (kostade iofs bara 59 spänn dessutom). Man ser på tok för lite gammal film med tanke på de filmskatter som finns därute så jag hade minsann relativt höga förväntningar på att ”Cape Fear” i 1962 års tappning också den skulle visa sig vara sevärd.

I rollerna ser vi bland annat de gamla hunkarna Gregory Peck och Robert Mitchum (den sistnämnde bokstavligen stor som en vägg). Regissören J. Lee Thompson är kanske mest känd för ”Kanonerna på Navarone”, även den med Gregory Peck i huvudrollen. I övrigt innehåller ”Cape Fear” för tiden gällande ideal; mesiga kvinnor och barn och hårdkokta karlar.

Handlingen är relativ enkel i sin uppbyggnad. En nyligen släppt fånge ger sig fan på att terrorisera mannen som fick honom fängslad. Det hela eskalerar till oundviklig drabbning i finalen.

”Cape Fear” är förhållandevis sevärd. Det man kan invända är att handlingen är lite väl stolpig och oarbetad ibland och att vissa repliker känns fruktansvärt bokaktiga. Ta till exempel det här citet när polisen försöker få den nyligen misshandlade tjejen att vittna och hon säger: ”From my limited knowledge of human nature, Max Cady isn’t a man who makes idle threats.”. Kan man skylla på 60-talet eller är det bara dåligt?

Musiken är gjord av Bernhard Herrman som är mest berömd för musiken till ”Psycho” och andra Hitchcock-alster. Tämligen odramatiska scener blir fullständigt skräckinjagande till ljudet av denne mans musik.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.