Drama

G som i gemenskap

4

Det är omöjligt att hävda att ”G” är en bra film men ur vissa aspekter är det lika omöjligt att inte tycka om den. Som gammal synthare är det naturligtvis en fröjd att få återuppleva gamla 80-talsakter som Reeperbahn med Olle Ljungström i spetsen och NASA som också skymtar förbi.

Staffan Hildebrand har fått rejält med skit för ”G” men det har alltid varit från filmkritiker och kultureliten. Den största invändningen förutom att det är ganska så uselt skådespel ärligt talat är filmens moralkakor och pekpinnar. Och visst, hela handlingen osar av förmaningar. Men å andra sidan känns filmen som ett skolprojekt och då är det svårt att undgå ett slags ”utbildande” för ungdomar.

Vad skall man mer säga? Magnus Uggla är smått makalöst rolig i sin roll som homosexuell DJ. Kass, visst, men rolig. De andra i filmen är minst lika usla skådisar med säkerligen (för att inte säga uppenbarligen) ytterst tafflig regi.

Nä, räddningen från att sågas helt är som sagt musiken. Tjejen i filmen får faktiskt en fin 80-talshit med gruppen Fake några år senare dessutom.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.