Drama

Himlen är oskyldigt blå

7

Verkar lite trist att alltid överraskas när det dyker upp en bra svensk film, men det beror kanske på alla 40 000 miljarder Beck-filmer som produceras nuförtiden. Och ”Göta kanal”-uppföljarna förstås.

För ”Himlen är oskyldigt blå” är verkligen en bra svensk film. Inte på något sätt perfekt, och inget man kanske lägger på minnet en längre tid, men ett stabilt verk signerat av veteranen, får man väl nästan säga nu, Hannes Holm. Under 2010 kom också en annan väldigt charmig svensk film, ”I rymden finns inga känslor”, och som huvudskådis där precis som i ”Himlen är oskyldigt blå” ser vi Bill Skarsgård, en av den drös med ungar som Stellan satt till världen och som uppenbart också ärvt någon form av skådespelartalang.

Bill spelar Simon som har en inte alltför kul uppväxt med en alkoholiserad pappa (Björn Kjellman) och en utarbetad mamma (Amanda Ooms). Misshandel existerar i överflöd, med pengar är det tvärtom. När Simon får chansen att sommarjobba på en flott restaurang i flådiga Sandhamn tar han den. Det blir dock inte riktigt som han tänkt sig.

Med snygga 70-talsmiljöer och fenomen och med Peter Dalle i högform som busen med glimten i ögat blir detta en riktigt trevlig underhållning. Och långe, storögde Bill Skarsgård har fått en bra start på karriären.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.