Komedi

I love you, man

7

En film som var en total okänd sådan för mig var “I love you, man”. Å andra sidan brukar jag inte uppmärksamma när romantiska komedier kommer och går, för det gör de ju oftast och det utan att röra en i ryggen som regel. Nu är just denna film inte fullt så fantastiskt bra men absolut inte helt oäven i genren. Den innehåller en hel del scener som är… ja, mysiga och det bidrar till att göra upplevelsen riktigt trevlig.

I huvudrollen som Peter ser vi Paul Rudd som inte direkt brukar övertyga men funkar okej här. Peter skall snart gifta sig och får lite panik när han slås av hur få riktigt nära vänner han har. Vem skall egentligen vara best man på bröllopet? Ja, inte slusken till granne i alla fall även om han är förtjänstfullt odrägligt spelad av Jon Favreau. Peters brorsa Robbie som är gay är befriande att se. Jag är något trött på de stereotypa fjollbögarna som det brukar vara, men här är det Robbie som styr upp det hela med goda råd. Och när Sydney dyker upp ser det plötsligt lite ljusare ut.

Gillar man den progressiva rockgruppen Rush får man visst lystmäte i filmen. Även om Sam Spandex i ”I manegen med Glenn Killing” rankade trummisen Neil Peart högst av alla är det i filmen dock mer fokus på basspel (I’m slapping the bass!).

J.K. Simmons gör återigen en helt strålande biroll som pappan i familjen. Han har verkligen hittat en nisch som komisk sidekick (Juno och Burn after Reading för att ta några ytterligare exempel).

Regissör John Hamburg har tidigare bland annat gjort den relativt lyckade ” …och så kom Polly” också, och att ha lyckats skapa två bra romantiska komedier får betraktas som strongt.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.