Barn & familj Drama

Illusionisten

7

Tydligen har de grävt fram ett manus som Jacques Tati skrev, men som aldrig realiserades. Av honom i alla fall. För nu har Tatis landsman Sylvain Chomet lagt sin hand på manuset och gjort sin tolkning. Chomet, med den härligt mustiga Trion från Belville i CVn, är en aktad animatör och gör här sin animerade hyllning till Tati. Själva filmen känns väldigt Tati-isk. Det är minimalt med dialog, i ärlighetens namn ingen alls även om man ibland kan skönja vissa ord här och där. Men det är framförallt snygga scener det bjuds på.

En inte alltför framgångsrik illusionist i Paris, tecknad som Tati själv, bestämmer sig för att istället pröva lyckan i Skottland. Där träffar han en ung kvinna som slår följe med den äldre mannen. De hamnar på ett hotell som för tankarna till verklighetens Chelsea Hotel, där diverse konstnärer samsas och slåss för sin överlevnad om vartannat. Allt berättas med en finkänslig omsorg, och det är en bitterljuv upplevelse när de olika livsödena porträtteras.

Jag har en viss hatkärlek till Tati och fick med besvär plöja hans katalog. Ytterst genomtänkt och stilsäker estetik, men knappast några filmer som gemene man ens orkar se klart då tristess obönhörligen infinner sig ganska omgående. Men ”Illusionisten” är en fin film helt klart.

Observerade förövrigt också att biografen som besöktes i filmen visade Min onkel vilket blev ännu en hommage till Tati.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.