Aki Kaurismäki är lite som Finlands svar på Roy Andersson. Finskt svårmod för tragiska karaktärer gestaltas medelst långsamma tagningar i stilrena miljöer.
Nattvakten Koistinen drömmer om att starta eget, men får gång på gång sina drömmar krossade. Plötsligt dyker det dock upp en vacker kvinna som märkligt nog verkar gilla honom. Men är allt som det verkar?
”Ljus i skymningen” erbjuder faktiskt lite ljus i skymningen för Koistinen, men det blir en jobbig resa dit för honom.
Jag gillar det här.