Komedi

Management

7

Efter de första scenerna undrar man hur dålig den här filmen egentligen kan bli. Ingen av skådespelarna är direkt upphetsande. Jennifer Anistons och Steve Zahns karaktärer Sue och Mike verkar helt körda i huvudet milt sagt. Framförallt Mike som inte har alla hästar hemma direkt. Att han ser ut som Michael J Fox är lite extra irriterande. Men Sue är rätt störd hon också visar det sig.

Men sen när man väl kommer in i filmen händer det något. Helt plötsligt blir de där knäppa sakerna samt karaktärernas dysfunktionella drag väldigt sevärt. Jag börjar bli berörd av filmen. Den från början helt makalöst märkliga (på ett dåligt sätt) intrigen transformeras till en närmast filosofisk upplevelse. Om än med relativt banala frågor så är det oftast de som är svårast att tampas med. Vilka drömmar skall man jaga? Vad är viktigt här i livet?

Birollerna hjälper verkligen till att lyfta filmen. En helgalen Woody Harrelson dyker upp som en ex-punkare som sadlat om till kapitalist med vapenvurm. Mikes polare Al som anställer honom på kineskrogen för att folk inte skall vara så rasistiska mot dem (och för att Al skall kunna röka på när Mike gör hans jobb). Mikes pappa som apatiskt uthärdar livet, och Mikes mamma som kämpar på trots att döden närmar sig. En i högsta grad fängslande samling personer.

Stephen Belbers regidebut är en intressant film som överraskar positivt. Till slut.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.