Från ingenstans (eller nåja, videobutiken) kom en norsk film med det lite lustiga namnet ”Max Manus”. Det är en verklighetsbaserad historia, där vi får följa ett gäng norska ungdomar som vägrar underkuva sig den tyska ockupationen under Andra världskriget och bildar en motståndsgrupp med sabotage som specialitet. Det är inte vilka pojkstreck som helst vi pratar om utan ett flertal större fartyg i den tyska flottan får se sig sänkta av gruppen.
Det är en fint skildrad berättelse. Stundtals dramatik och action, följt av lugnare dialog mellan både kärlekspar såväl som motståndsmän och norska ledare. Den norska kungafamiljen och regeringen flyttades (eller flydde snarare) till England under kriget som bekant, så motståndsarbetet koordinerades därifrån.
Produktionen av actionscenerna känns kvalitativ med skandinaviska mått mätt, och personporträtten känns relativt trovärdiga. En stabil och ganska intressant film helt enkelt.