Drama Musikal

New York, New York

3

Sällan har jag blivit så upprörd över en film. Eller egentligen inte filmen i sig utan karaktärerna som Robert De Niro och Liza Minelli spelar. Man stör sig hela tiden på deras agerande så till slut vrider man sig i soffan och undrar när man kan gå därifrån. Det låter iofs som att man borde hylla en sådan prestation, skådespeleri som påverkar så till den milda grad brukar ju snarare premieras. Men ”New York, New York” måste ha något annat grundläggande fel som är svårt att sätta fingret på.

Handlingen är ganska tråkig emellertid så det kan ju vara det. Det kan också vara som så att Liza Minellis bara uppsyn får en ur balans (jag klarar egentligen inte av den människan även om hon var bra i Cabaret). Och Robert De Niros gnällande och ärligt talat ganska vidriga karaktär gör en också riktigt irriterad.

Nåväl, till slut har man sett klart filmen iaf (Martin Scorseses första version av filmen varade i 4,5 timmar!) och det man fått betrakta är en långsam, stundtals högst enerverande film där den filmhistoriska behållningen förstås är ett antal pampiga shownummer inklusive New York, New York.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.