Komedi

Nio månader

3

Att bli förälder är något alldeles extra speciellt. I ”Nio månader” får vi träffa Samuel (Hugh Grant) och Rebecca (Julianne Moore), ett par i trettioårsåldern med ett tämligen bra liv. Schysst boende, bra karriärer och så har Samuel alltid sin röda Porsche. Detta blir dock prövat av det faktum att Rebecca blir gravid, och det visar sig att Samuel framförallt inte riktigt är med i matchen. Att Porschen skulle behöva förvandlas till en bättre lämpad familjebil finns inte i hans sinnesvärld om man säger så.

Det borde gå att göra en hyfsad film med detta tema, med de våndor, förutfattade meningar och otroliga glädje man som inblandad får uppleva i denna process. Men ”Nio månader” är ingen bra film.

Det är ruggigt dammiga könsroller (åh nej, blev det en tjej, jag som ville att han skulle bli amerikansk fotbollsspelare), och det hela känns som en riktigt mossig 80-talsfilm trots att den är från 1995. Regissör Chris Columbus som mestadels ståtar med rätt tramsiga barnfilmer såsom ”Ensam hemma” har helt enkelt valt ett spår som inte kan sägas ge ett direkt värdigt resultat.

Det mesta kan man skylla på Tom Arnold. Det är svårt att hitta några positiva saker om honom. Målgruppen för filmen borde vara folk i trettioårsåldern, men Columbus och Arnold verkar rikta in sig på 10-åringar med deras flamsiga humor. Märkligt. Robin Williams som tokig rysk gynekolog är förvisso småkul, men det blir för mycket buskis av det hela.

Hugh Grants första Hollywood-film blev ingen direkt succé med andra ord, och genombrottet med Fyra bröllop och en begravning året innan känns avlägset. Det finns tydligen en fransk förlaga på ”Nio månader” som sannolikt är bättre. Det borde den vara i alla fall.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.