Drama

Ondskan

6

Då fick man äntligen tummen ur och kollade på ”Ondskan”, en film som uppmärksammats väldiga de senaste åren (inte minst hyllats) så det var med ganska höga förväntningar man slog sig ner i soffan. Har dock för mig att filmen inte lyckades få speciellt tunga Guldbagge-vinster (om ens några), men ”Ondskan” var Sveriges Oscars-bidrag det året så någon slags kvalitet borde ju existera.

”Ondskan” har dock en stor fördel i det här sammanhanget, nämligen ett blytungt bakgrundsmaterial i form av Jan Guillous roman. Och den boken går inte av för hackor, oavsett vad man tycker om Jannes senare litterära alster där min uppfattning är att det rör sig om väldigt läsbara men dock lite fånigt elitistiska machoberättelser. Detta ser man redan spår i ”Ondskan” förvisso, men där känns det helt enkelt inte lika löjligt.

Men nu är det en filmen jag recenserar så tillbaka till den.

Svenska filmer brukar generellt sett vara ganska svajiga, och i början känns skådespelarna väldigt tillyxade och stela. Och det är väl iofs någonting som inte försvinner senare heller. Men huvudkaraktären Erik skall vara en hård kille och det är en brutal handling så det får man leva med helt enkelt. Som film går det väl att dra vissa paralleller till exempelvis Döda poeters sällskap med internatskoleelever med krävande, misshandlande föräldrar, så själva handlingen känns inte i grunden speciellt originell. Men det är ändå ett ganska starkt drama som stundtals berör så det är inte alls dåligt. Avslutningsvis får jag dock dra till med floskeln att boken är bättre…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.