Musik

Pink Floyd – Pulse

10

27 augusti 1994. Ullevi. På dagen för 18 år sedan. Pink Floyd. Sannolikt den bästa konserten jag varit på och någonsin kommer att få uppleva. Och då var det ändå mycket av en slump som jag kom iväg. En kompis brorsas kompis som inte kunde gå har jag för mig vars biljett istället hamnade i min ägo. Det är jag väldigt glad för idag.

Det regnade och iförd mer eller mindre heltäckande plastpåse äntrade jag arenan. Trots att det var över 50 000 personer på plats infanns det ett sällsamt lugn nere på plan. Mycket förväntan i luften förstås och rök från kanske inte helt legala rökdon bland de mer hippie-influerade fansen.

Samma år hade Pink Floyd släppt albumet ”Division Bell”, det första på sju år och sannolikt ett album som också blir deras sista. En turné med eller skiva från Pink Floyd är onekligen en raritet i sig, och de är kända för påkostade och i mitt tycke vansinnigt vackra och konstnärliga kreationer och tekniska innovationer. Den som gillar laser får minst lika mycket av den varan här som på en konsert med Jean-Michel Jarré exempelvis. Plus flygande grisar.

Scenen är byggd under ett valv, en triumfbåge som också agerar ljusramp. Under den finns en gigantisk cirkelformad projektionsduk där filmsekvenser och videos visas under låtarna och förstärker upplevelsen. Mäktigt arbete av den legendariske grafiske designern Storm Thorgerson som vet hur man skall få saker att se snygga ut. Han är för Pink Floyd vad Terry Gilliam är för Monty Python och Anton Corbijn för Depeche Mode, ett grafiskt geni med andra ord.

Pink Floyds besättning vid denna tid består av sångaren och gitarristen David Gilmour, trummisen Nick Mason och den numer bortgångne keybordisten Richard Wright, men på scen finns förstås en hel hord av andra mycket skickliga musiker och vokalister.

Om de satsar mycket på teknik och visuell upplevelse i övrigt är det där med scenklädsel inget som Pink Floyds medlemmar hetsar upp sig alltför mycket över. Gilmour exempelvis är klädd i blå gubbjeans och en enkel svart T-shirt. Det är uppenbart att annat står i fokus när dessa herrar är i farten, nämligen musik i världsklass och en konsertupplevelse utöver det vanliga.

Spelningen på Pulse-DVD:n är från Pink Floyds hemmaplan, Earls Court i London, men jag kan inte erinra mig om några direkta skillnader från min upplevelse på Ullevi. DVD:n kan dock av naturliga skäl inte mäta sig med den verkliga upplevelsen eftersom den var magisk och hände där och då, och betyget 10 av 10 skall betraktas som ett gemensamt betyg av mina sammanlagda intryck av både konsert och DVD. Men är man ett fan av Pink Floyd är ”Pulse” ett definitivt måste i samlingen.

Hela spelningen är en njutning, men framförallt är finalen enorm. ”Wish You Were Here”, ”Comfortably Numb” och ”Run Like Hell” är inte vilka låtar som helst. I slutet kommer dessutom ett blinkande rymdskepp upp från ingenstans. Helt sanslöst. Som vecklar ut sig till en lysande jättemanet. Varför inte liksom?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.