Drama

The King’s Speech

8

Det brittiska kungahuset precis som Europa i övrigt var minst sagt oroligt under 1930-talet. Medan Hitler förbereder sig för blitzkrieg ligger kung George V för döden. Hans äldsta son Edward III vill inte bli kung då han är förälskad och ämnar gifta sig med en vanlig dödlig amerikanska som dessutom varit gift två gånger tidigare. Sådant går inte för sig i det engelska riket, hur mycket det än är i smått förfall sen imperiets glansdagar.

Det blir istället kungens andra son George VI (Colin Firth) som får ta över kungakronan. Han har alla förutsättningar för att bli en bra kung förutom kanske en sak, hans stammande gör att han undviker att prata inför folkmassor. Nu när kriget står för dörren är det inte helt lämpligt med en ledare som inte kan gjuta ordentligt mod i sina undersåtar.

Till hans hjälp dyker talpedagogen Lionel Logue (Geoffrey Rush) upp. Han visar sig vara en man med originella metoder och samarbetet med kungen är en resa blandad med mot- och medgångar.

”The King´s Speech” är framförallt en film med fantastiska skådespelare, men också med ett ytterst välskrivet manus. Dialogen är mycket, mycket bra.

Geoffrey Rush är lysande. Colin Firth är lysande. Helena Bonham-Carter är lysande som kungens fru. Andra insatser som är värda att nämna är Derec Jacobi i rollen som ärkebiskop. Som stammande Claudius i ”Jag, Claudius” får han sägas vara bekant med fenomenet. Timothy Spall som Winston Churchill är rätt publikfriande. 1982 års Ivanhoe Anthony Andrews dyker upp som vek premiärminister.

Finalen är mäktig, men det är tydligen inte hela det riktiga talet som körs på slutet. Lite trist och onödigt, det hade varit mer effektfullt och minnesvärt att välja verkligheten före dikten.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.