Bröderna Andy och Larry Wachowski följer upp sina ”Matrix”-filmer med ”V för Vendetta” som har till viss del liknande karaktär. I båda filmer är temat kontrollsamhällen kontra individens frihet. En annan koppling man kan göra är att John Hurt i sin roll som ondskefull kansler spelar just den roll han å det grövsta motsätter sig i 1984!
Natalie Portman gör en stabil insats som den hårt prövade Evey, och replikerna som framförallt V levererar en mycket njutfulla. Bakom masken på V döljer sig Hugo Weaving förövrigt, bättre känd som Elrond och Agent Smith.
Det är även riktigt bra ös i ljudeffekterna och det visuella vet bröder W och regissören James McTeigue (också inblandad i ”Matrix”-filmerna och ”Star Wars: Episode 2” bland annat) hur man levererar så där blir det höga betyg.
Att ha med Antony & The Johnsons ger automatiskt höga soundtrackpoäng, i synnerhet när soundtracket också kryddas med vackra klassiska toner från både Beethoven (hans femte symfoni, V!) och Tchaikovsky (1812 oVerture)…