Drama

Wall Street: Money never sleeps

5

Den första filmen om börshajen Gordon Gekko blev en kultfilm på många sätt, men den samhällskritik som Oliver Stone hoppades på tror jag hamnade lite i skuggan. Michael Douglas var för cool helt enkelt för att inte han skulle bli filmens hjälte hur oansvarig och hjärtlös han än månde vara.

Stones uppföljare 23 år senare börjar med att Gekko släpps ur fängelset, och vad det verkar försöker lappa ihop den iskalla relationen med sin dotter Winnie. Hennes pojkvän Jacob (Shia LaBeouf) är en aktiesnubbe på en Wall Street, och han och Gekko finner varandra snabbt. Av samma skrot och korn helt enkelt. Men Gordon verkar ha lite mer av ett samvete nuförtiden och Jacob är också en hygglig prick, även om han är något bländad av Gekkos och pengars stjärnglans.Charlie Sheen dyker också upp som sin gamla karaktär Bud Fox i 1987 års film. Men han verkar mest vara Charlie Sheen än något annat nuförtiden.

Nutida fenomen som subprimelån tas upp och mycket av handlingen kan relateras till USAs bankkris får några år sen. Väldigt många referenser till cancer får en också att misstänka att Douglas vill göra ett statement om sitt eget hälsotillstånd (eller sjukdomstillstånd snarare).

Filmen är tyvärr lite för tråkig för att bli riktigt bra. Vet inte direkt hur de schabblade bort det, det fanns många förutsättningar för en rätt så bra film kändes det som. En riktigt uppenbar produktplacering i form av en inzoomad Heineken får en också att må lite dåligt snarare än att vilja ta en kall. Och det finns ju som bekant mycket godare öl dessutom.

Musik från David Byrne och Brian Eno uppskattas dock.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.